Nu har jag märkt att det var ett tag sen jag skrev här också men tänkte att jag kunde göra det nu när jag ändå tänker på det.

Idag har jag alltså lekt med Julia, den bästa dagen på 4 månader för mig enligt hon.
Vi har pratat en massa skitsnack som vi brukar göra och så har vi ätit glass. En jävla massa faktiskt, vi åt upp allt på Sibylla så när vi var klara så rullade vi till Åbyvalen och mätade oss något extremt.
Julia har även gjort mitt historiska arbete i historia som skulle vara inlämnat för några månader sen men nu jävlar! Eller hon gjorde inte det som jag hoppades på... hon mer gav mig tips om hur jag skulle göra.. helt meningslöst faktiskt. Men vi får ge henne en chans trots att hon går samhälle.
Jag skriver även i bloggen för hennes skull för hon tvingade mig att göra det, men man ställer ju upp för en gammal 9:are.

Nu har jag inte så mycket mer att skriva faktiskt, men jag fick G på matte nationella och jag är stolt nog över det faktiskt :D

Men nu har vi älskling i telefonen så kan inte skriva mer onödiga saker, tjohej ;)

Hejsan, nu är det en ny vecka. En kort vecka. Skola endast till onsdag och det tycker vi om. Hoppas på en dag med massa festande!

Stuhr ville att jag skulle berätta lite om vår "lilla promenad" i lördag så jag gör väll ett försök.
Jag och Stuhr tog alltså bussen till Ängelholm vid fem tiden för vi skulle titta på Future Idiots som spelade halv tio på kvällen. Älska Skånetrafiken och deras bussar ! :D

På bussen satt vi och slemmade i oss öl och fotade massa onödiga bilder av ett par solglassögon som Sturh snodde av en fem årig flicka som satt på en bänk och åt godis.. nej så var det inte men kul om det varit.
I Ängelholm gick vi runder lite och var och tittade på scenen. En scen lika stor som Rix FM scenen på Helsingborgsfestivalen och där måste nog minst varit 10 personer som stod och tittade på en skolkör... Här har vi inte slängt onödiga pengar på ingenting alltså.

Vi gick alltså runder och vi fastnade för ICA där vi låste in våra grejor för 2 riksdaler och sen gick vi igen. När vi var en bit ifrån så kom jag med idéen att vi kunde ju gå till Donken eftersom jag ville ha deras muggar. Men då var Stuhr tvungen att öppna skåpet för hon skulle se om hennes busskort var där eller inte.. så då kostade det oss alltså 2 riksdaler till. Jag kände hur ekonomin klirrade mer och mer och pulsen steg till en utrotningshotade bäver från Korea....

Men vi gick till Mcdonalds då alltså, eller det trodde vi att vi gjorde. Jag rättare sagt trodde vi gick dit. Försökte komma ihåg när jag och Sara gick dit men ville samtidigt ta en genväng men det slutade med ungefär en mils fel promenad med massa öma ben. Men vi fick se en fontän fylld med diskmedel, så då tog vi en massa roliga foton och lekte med skummet . Vi kom även till någon skola och ingen kunde hjälpa oss... men tack vare ett räddande samtal från Muppen så blev vi räddade.. vi var påväg att ge upp, vi hade sett alldeles för mycket gräs och för lite civilisation. Stuhr var helt galen och tuggade på däcken på bilarna och jag gned mina lår mot maskrosor.. helt sjukt men ett minne för livet helt enkelt.

Sen tittade vi då på Future Idiots och som vanligt fick jag ju känslan av att springa upp på scenen. Det är en riktigt härlig känsla och borde provas av alla minst ½ % i sitt liv. Så jag, David och Sturh sprang upp och hoppade runder och njöt som kanelbullar i ungen. Vi skuttade runder och njöt av musiken alltså.

Det var det jag ville få fram med dagens inlägg, hoppas du skrattar Stuhr ;)

Godmorgon alla människor :)

Just nu ligger man i en sunking säng och luktar svett och bredvid mig luktar något värre, gissa vem? Jodå det är Sara :D

Igår blev det då Ängeholm iallafall, kommrer komma upp massa super sexiga bilder på mig och Stuhr, ni kommer bli häpnade och erigerade... men de är så jag rullar helt enkelt.

Jag och Stuhr lyckades gå helt åt helvete fel igår i Ängelholm... vi kom inte alls till Mcdonalds som vi hoppades på, vi kom till något skumt områden där det var något som kallades hus, hel skumma grejor faktiskt. VI fick ingen hjälp från omvärlden heller för dom bokstavligen sög på att förklara deras egna stad. Men efter ett räddande samtal till allas favorit mupp så kom vi fram och jag trodde hon skulle skalla mig men så var det inte. Hon var för liten :D

Men jag och Stuhr hade massa skoj på vägen ! Vi såg typ gräs och  cyklar och även skum. Det är inte många som har gjort det.

Därefter blev det då Future Idiots  spelningen, den var rätt nice trots att de sabbade på Blink 182 medleyn för medhörningen gick åt helvete. Men strunta i det! Vi fick iallafall titta på världens tre sämsta ståupp komiker! Folk kastade Cola burkar på dem och jag skrattade som Dr. Evil i Austin Powers, ni vet den tuffa killen ? ;)

Yes yes, nu ligger man alltså här i sängen och klockan är 09.05 exakt, det ändrades precis på datorn, blev chockad, hamnade nästan i en koma eller iallafall i en förkylningen.

Vi får väll se var dagen tar en, än så länge har den varit helt fuckad, det med klockan skrämde skiten ur mig.

Men nu ska jag byggga ihop en bokhylla som heter Billy och pussa på Sara.

Hejdå från mig :D

YEAH FÖR FAEN !
Igår fick man då hem den nya Green Day skivan i speciell editon format ;)
Så det första man gjorde när man kom hem var ju att starta den och i med hörlurarna och bara njuta av hela skivan från början till slut. Riktigt jävla bra var den. Vissa låtar satt sig på skallen direkt och har nog redan spelat 30 gånger i mitt rum och sen var där ju några mindre bra. Men om man sammanfattar det så var det en riktigt jävla bra skiva :D

Det blev även fest igår hos tvillingarna Persson som har fyllt 17, grattis på er igen :D
Hade riktigt kul, som att spela fotboll och slåss på studsmattan och massor annat skoj.

Idag vaknade man bredvid sin kära lilla flicka som stack vid ett tiden för hon skulle på kalas. Men vi kommer ses ikväll för då blir det in till Ängelholm och på Relax 09 där Future Idiots spelar, lycka till med Blink 182 medleyn ;)

Har inget riktigt skojsigt att berätta just nu, men det kommer väll sen eller något :D

Hejdå så länge :)

Hejsan hoppsan din myra här är jag.
Idag är det då alltså torsdag och min tanke idag var att absolut inte göra någonting.. men blev det så? Ack nej som en mås hade sagt..

Jag började dagen på bästa sätt iallafall, hemma hos Sara med henne i sängen :)
Så jag gjorde min morgonrutin, pussade på henne och sa hur mycket jag tycker om henne och sen åt vi frukost.

Skolan flöt förbi som en säl i en gunga, alltså helt strålande. Slutade två istället för fyra, men lämnade jag skolan för det? Nej då, då satt jag kvar till halv fem och snackade med Linus och Mille om massa trams, men kul var det.
Sen följde Linus med mig hem och vi tittade musikalen fast i engelskt format, vi får inte nog av den!

Han stack vid 6 och då trodde jag att jag skulle få chansen att pusta ut lite och njuta av min ensamhet.
Men så fel jag hade, då ringer Stuhr och får ut mig i denna sommardag. Vi promenerade massa och fulade oss så in i helvete. Back in action eller vad? ;)

De var då vi kom på de härliga uttrycket som gjorde att vi vek oss av skratt, "bound together, forever and ever."
Frida sa det första orden jätte seriöst och sen kom jag på det mest oseriösa sättet man kan och sa resten. Massa skratt alltså ;) sen failade vi med en cola burk och klubba.. sjukt besviken..

Sen mobbade vi Alex en massa och hade en nedrans skoj.
Känns skönt att vara tillbaka i det sociala livet nu igen.

Men detta var allt för mig ikväll, nu ska jag duscha och sen nanna kudde. Fest imorron ju ;)

Pusshaj. <3

Godmorgon allesammans.
Nu sitter jag här 08.46 och ät fit for fight som man uttrycker sig på den härliga språket engelska.
Jag sitter just nu hos Sara och ska snart ta bussen till hennes skolan med Muppen och se hur min lilla älskling har de på sin pluggis skolan. Här har man studie dag och jag väljer att åka till skolan. Jag måste sakna skolan rätt mycket efter musikalen alltså.

Nu har jag inte så mycket mer att skriva faktikst, bara att jag sitter här och försöker komma på något att göra så tiden kan gå. Jag funderar på att göra en fågelholk av plast skedar, men vi får väll se om jag får tummen ur röven och gör det. Den sitter
rätt hårt faktiskt, råkade somna så igår....

Men vi ses snart i en tv närman dig ! :D

Nu jävlar ska jag komma igång med bloggandet igen :D men tror ej att de kommer bli lika långa inlägg. Man får ju kramp i fingrarna och sliter ut tangentbordet.
Men just nu sitter jag här och dunkar Toto, fråga mig inte varför egentligen. Jag skyller på estet.

Idag har jag gått.
Så kan man väll sammanfatta min dag?
Jag har gått över en mil lite överallt i Klippan med Robin och vi har haft riktigt kul :D

Vi har köpt oss polska horor och fått en boll att flytta iväg..
Robin har även failat något extremt och jag trodde jag skulle dö av skratt. Ska försöka förklara så alla kan skratta med.
Vi var i skogen vid ån i våra Rambo kläder och lekte tuffa så var Robin ute på en liten ö och han hade gett sig fan på att han inte skulle hoppa tillbaka på samma sätt som jag hade gjort. Så först försökte han bygga en bro... det slutade med att han doppade sin fot i vattnet två gånger och jag skrattade. Efter massa svårdomar från Robin och skratt från mig så lyckades han hoppa tillbaka på land på ett annat ställe. Jag blev sur för där inte var något fail..
Men som tur är så var Robin tvungen att hoppa ut på stenarna igen för han skulle ju försöka förstöra bron. Inget failandet nu heller. Sen så hoppade Robin från alla stenar och rakt upp i min famn och samtidigt som han gjorde det så sa jag "Lite besviken på att det inte blev någon fail" och just då, just då så halkar han med ena foten rakt ner i vattnet och sätter sig ner och jag skrattar så mycket att jag blir nästan knäsväg. Sen när han försöker ställa sig upp så ramlar han på en rot ner på marken och gör samma sak när han ställer sig upp igen.

Jag skrattade massor iallafall.

En del av min dag det alla. Jag har även fått sommarjobb, som dagis fröken på Täppan ! :D

Oj oj här var det ett tag sen man skrev.. men nu när musikalen är slut så kan jag börja igen, för då har jag ork till det.
Men jag tänkte börja med att skriva om musikalen och vad den har varit för mig.

Den 27 Februari 2009 började allting för mig med musikalen. Det hade redan varit auditions till sångare, dansare och massa annat och eftersom jag vet att jag inte kan sjunga så tänkte jag inte ställa mig där och skämma ut mig så jag struntade i det. Men en del av mig ville ändå vara med på musikalen, detta var ju one chance in a life time som man säger. Så när dansarna skulle ha möte första gången så följde jag med iallafall. Vi pratade massa och Louise berättade om sina idéer och sen så dansade vi. Jag tror nog vi gjorde de simplaste stegen man kan men herregud så svårt det var och alla var så stela. Men samtidigt var det riktigt kul och verkligen något nytt, jag hade aldrig tagit ett seriöst danssteg i hela mitt liv.
Så efter det lilla mötet så gick jag fram till Louise och bönade och bad (som hon uttryckte sig) om att få bli en broder trots jag inte hade varit på audition. Hon skulle tänka på saken och se hur många som verkligen ville vara med och sen se om jag kunde. Men hon skulle försöka få med mig på något sätt för hon sa att det såg ut som jag hade det i mig.

Där var början till denna resan som har betytt något så oerhört mycket för mig. Flera gånger har man bara kännt att man vill hoppa av och skita i det och få sig lite fritid. Men samtidigt har man velat stanna kvar och se vad som skulle hända efter. Skulle vi klara det eller allt skulle bli en stor flopp på premiären? De flesta har nog kännt så av oss. Men vi har ju inte kunnat hoppa av för då hade vi förstört för alla andra. Vi blev ju som en stor familj där man måste ställa upp.
I början var där folk jag aldrig sett eller bara visste vem det var och aldrig pratar med. Jag hade mina förutsägbara meningar om vissa men oj så fel jag hade. Vi var verkligen rätt grupp människor som gjorde detta som Louise sa. Alla underbara på sitt viss och gjorde sin stora roll i det hela.

Så efter massa timmar av slit och smärta i kroppen så gjorde vi en helt underbar premiär och känslan man fick av alla applåder i kroppen gjorde så man kände att alla dom där timmarna och all smärta i kroppen att det var värt det. Varenda liten sekund av allt vi har gjort var värt det.

Men allt som är kul måste ha ett slut också och det tog det igår.
En resa som har utvecklat alla oss som personer är över.
En grupp människor som har blivit en familj.
Jag själv vill mer tacka över de 5000 människor vi har fått vissa allt det vi har hållit på med i 2 månader.
Jag vill också tacka alla dansare som har gjort detta till en av de bästa delarna i mitt liv, ni alla är underbara.
Men mest vill jag tacka Louise och Gordon för att ni gjorde något som nog ingen av oss trodde möjligt.
Tack så mycket för allt !

It's something unpredictable, but in the end it's right. I hope you had the time of your life... <3